Berg- och dalbana

Känns som att jag är med i någon typ av komedi. Fast det är inte en den typen av komedi som man skrattar åt bara för att någon snubblar eller gör roliga miner. Det är mer en komedi där man skrattar åt konstiga situationer. Situationer som inte borde finnas. De är helt enkelt för konstiga för att vara sanna...

Är jag med i Dolda kameran eller kanske Blåsningen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0